”Noniin, den här tycker jag om!” – Om att tala och enas kring det visuella

Blogg-gäst i del 14 av vår KeTu 2020 -bloggserie är Sara Rönnqvist från Helsingfors universitet.

Som samtalsdeltagare och samhällsmedborgare i olika situationer gör vi ofta bedömningar av olika slag, dvs. vi beskriver och tar ställning till det vi tar del av: Maten var god, den senaste biofilmen var inte så intressant, servicen var bristfällig. Vi fungerar alltså ofta som kritiker i olika situationer. Genom sådana här ställningstaganden tar vi samtidigt, mer eller mindre medvetet, hänsyn till olika sociala normer. Indirekt säger vi då något om oss själva och hur vi vill bli uppfattade. I västvärlden idag lever vi dessutom i en allt mer visuell kultur, och det ställs allt större krav på vår förmåga att tyda och tolka olika typer av visuell information, i form av till exempel symboler, ikoner och bilder i bl.a. reklamer och nyheter. 

Mot bakgrund av den här allt mer visuella kulturen där vi som samhällsmedborgare i allt högre grad ska ta ställning och bedöma både text och bild, har jag valt att i min forskning fokusera på hur samtalsdeltagare går till väga när de tillsammans blir ombedda att diskutera, beskriva, tolka och bedöma olika konstverk. 

Det här är aktiviteter som ofta kan uppfattas som svåra, speciellt när det gäller praktiker där mening ofta får vara tvetydig och underförstådd, vilket fallet ofta är med visuell information, särskild bildkonst. Hur vi då som samtalsdeltagare i praktiken löser detta är intressant att analysera närmare. Vi behöver kanske vara kreativa med både vårt verbala språk och vårt kroppsspråk för att kunna producera olika typ av bedömningar. 

Det kan dessutom vara känsligt när man i interaktion med andra ombeds ta ställning till exempel ett konstverk, en film eller musikstycke. Som samtalsdeltagare och sociala varelser strävar vi nämligen oftast efter någon form av samförstånd. Om vi tycker för olika kan det bli svårt att diskutera ett ämne överhuvudtaget. Därför blir vi ofta tvungna att förhandla och omförhandla våra åsikter och bedömningar. Detta sker också ofta mer eller mindre medvetet och inte alltid så rakt på sak, utan med hjälp av väldigt små medel som till exempel småord i språket, röstkvalitet, blickar och gester.  

Eftersom det ofta går oss obemärkt förbi att det är just förhandling vi håller på med när vi tar ställning och bedömer vår omvärld, är det intressant att närmare analysera hur samtalsdeltagare faktiskt gör i de här aktiviteterna, både språkligt via ord och grammatik och icke-språkligt via till exempel blickar och gester. Tack vare videoinspelningar och noggranna transkriptioner är det möjligt att granska och analysera dessa resurser närmare och vad de kan tänkas ha för funktion i vårt samspel med andra.

Vastaa

Sähköpostiosoitettasi ei julkaista. Pakolliset kentät on merkitty *